För 12 år sedan hånglade jag upp en kille mot ett träd i skogen på en valborgsfest mellan Horn o Kisa. Killens kommentar på "överfallet" var: ehh, jaha, okej...
Två år senare när jag mognat till mig o inte längre överföll "första bästa kille" fyllde jag 18 år o hade fest. Killen var på festen o efter den hängde vi mer eller mindre varje helg; som god vänner! Tills en fest i Kisaparken då jag på nytt hånglar upp honom till tonerna av Magnus Ugglas låt: Ska vi gå hem till dig? Eller hem till mig? Eller var o en hem till sitt?.... Den kvällen blev det var o en hem till sitt, men något var annorlunda... jag var kär! Men rädd att förlora än vän o ge mig in i ett förhållande. Hans sa: "men vi provar att vara tillsammans, håller det bara en månad gör det det, men då har vi i alla fall provat". Jag hade förskräckt svarat "men tänk om det bara håller en vecka"...
Det har nu gått 10 år och jag är så glad att vi provade kärleken! Den 1 oktober 2003 var det VI! Det pirrar fortfarande i magen och jag älskar fortfarande att hångla upp min kärlek! Är så lycklig att HAN är min!
Johan jag älskar dig! Du bekräftar mig varje dag o jag älskar när du sjunger "ska vi plocka körsbär i min trädgård?" Jag hoppas o tror att vi kommer bli gamla tillsammans. Vi kommer köpa likadana gympaskor o strosa hand i hand i ett varmt land på strandpromenaden.
Puss Love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar