Jag anser mig själv att vara en person som kan ta de flesta situationer med fattning och inte bli röd i ansiktet. Jag brukar tänka: ÄH vad är det att skämas för? Alla råkar någon gång att göra bort sig och det får jag helt enkelt bjuda på. MEN denna gång har jag verkligen lyckats i min pinsamhet och önskar att jag kunnat sjunka genom jorden! Jag har till och med skämts så mycket att jag inte vågat skriva om det här på bloggen men nu med lite distans till situationen kan jag erkänna min pinsamhet, för som sagt jag brukar tänka att jag bjuder på det. Så var så goda!!!
Jag kom hem efter jobbet fullpackad av varor och väskor. Jag var sjukt trött och när jag kommer fram till vår dörr rycker jag tag i handtaget då jag vet att Johan är hemma. Det visar sig dock inte vara öppet så jag börjar tok-ringa på vår ringklocka (eftersom jag är för lat för att ta upp nycklarna längst ner i väskan). I väntan på att Johan ska öppna börjar jag bläddra i våra tidningar som vi fått i tidningsstället bredvid dörren och tänker: varför har vi fått såhär mycket tidningar? Sedan öppnas dörren.....
Där står en kille i min ålder och flera tankar rusar genom mitt huvud på en sekund: Vem F*n är du? Har Johan bjudit hem någon utan att meddela mig? Varför öppnar han dörren när Johan är hemma? Är Johan på toaletten? Killen kanske inte vet att jag är Johans tjej, för han verkar inte vilja släppa in mig?
Och typ vid den sista tanken slår det mig! ÅH NEJ jag måste ha gått fel, här bor inte jag! Total förvirring uppstår och jag hasplar ur mig: Hej, ehh jag måste ha gått fel. Killen svarar: Hej, ja det har du nog. För att göra det hela ännu mer pinsamt så pekar jag på tidningshållaren utanför dörren som också fungerar som namnskylt för dörren och inser att det står Jesper någonting och säger lite fånigt: Jo, jo jag har gått fel. (kan man dumförklara sig mer?) Sedan inser jag att jag kanske borde presentera mig, så jag säger: Ehh jag heter Emelie och är din granne från någon av våningarna. ( Eftersom jag känner mig osäker på vilken våning jag har kommit till då jag när jag klev ur hissen var totalt övertygad om att det var min våning, det vill säga våning 3, pekar jag både uppåt och nedåt när jag säger detta) Han ser lite fånigt på mig och jag kan verkligen bara föreställa mig vad han tänker! Precis då inser jag också att de tidningar som jag har i min famn INTE är MINA utan hans och börjar småskratta lite och säger: hehe det här är ju då dina tidningar. Samtidigt som jag räcker över dem till honom. Han tackar så mycket och ser allmänt road ut över situationen. Just då inser jag att jag inte har så mycket mer att tillföra sammanhanget så jag säger: Eh ja, jag ska väl gå då. Eh, hej då! Han säger hej då och stänger dörren.
Jag rusar bort till hissen eftersom jag inte vill riskera att ta trapporna med anledning av att jag inte har någon aning om vilken våning jag befinner mig på. Hissen tar en evighet innan den kommer och jag är under denna evighet mycket väl medveten om att killen kan se mig genom kikhålet i dörren. Just då kände jag att jag bara ville sjunka genom jorden. Väl inne i hissen visade det sig att jag åkt till våning 4 istället för 3 och det var grymt skönt att få komma hem till MIN lägenhet!
För att spä på detta pinsamma äventyr lite ytterligare uppmärksammas jag om att Styrelsen i huset satt upp lappar i trapphuset om att vi ska vara vaksamma på att ovälkomna gäster varit i huset och gjort inbott i några förråd samt i en olåst lägenhet varpå vi också uppmärksammas att alltid låsa våra dörrar även om vi är hemma. KUL jag som precis en stund innan jag såg detta varit och rykt i grannens dörr.... PINSAMT! Jag vågar knappt visa mig i trapphuset nu och jag undviker att dela hiss med killar som eventuellt skulle kunna vara den där Jesper!
// Em den pinsamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar