Fick ett telefonsamtal för ett tag sedan där en liten röst på sitt käcka lilla sätt säger "hej". Det är Pixie som med hjälp av mamma ringer till mig för att jag ska få höra hennes röst och prata en stund. Kan man bli mer glad av att få ett sådant samtal?!
Pixie bablar på om ditt och datt, vad hon har gjort och vad hon gör. Hon berättar vad folk runt omkring henne heter och säger stolt att hon är två år. Jag känner mig lite extra stolt över att hon vet vem jag är och att hon hemma hos mamma och pappa brukar peka på kort av mig. När jag så frågar vad Emelies kille heter så svarar Pixie lite tvekande.... Stockholm?!
Gulligt eller hur! Men jag tror inte Johan kände sig lika nöjd med det svaret. Jag vet att Johan brukar bli en av Pixies favoriter när vi är på besök men nu var det ett tag sedan Johan var med och oftast får Pixie frågan vart Emelie bor och att jag där helt plötsligt kommer in med en kuggfråga i form av namn på killen, det är så klart det genast blir lite klurigare=)
Jag säger bara det: Underbara unge!!
/ Stolta fastern Em.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar